Vi har nått trendbrottet! Eller har vi inte det…??

4 poäng på de två senaste matcherna. Vänt underläge på
bortaplan mot Limhamn/Bunkeflo och en viktigseger i  streckmatchen mot Husqvarna FF. 

Nu väntar serieledarna Varbergs BoIS hemma på söndag och
Motala AIF därefter på borta plan. Vi bör plocka 7 poäng på dessa figther.

Vänt trenden? Nja, inte ännu, men det känns som om vi är på
rätt väg. Vi har många spelare med mycket god potential som håller på att växa
in i div 1-kostymen och ett gäng spelare som är på väg att gå från att vara
”rockies” till att bli etablerade och jämna div 1-spelare. Det är först när man
kommer in i det sista stadiet man börjar hantera press, spelar stabilt flera matcher i rad och börja bli matchavgörande i en positivt bemärkelse.

Tiden talar för oss, men vi måste också tålmodigt ge det
tid. För oss som håller på med laget är vår tabellsituation ingen överraskning.
Vi är väl medvetna om att det kunde bli så här.

Stämningen är mycket god, och utvecklingsklimatet likaså.

Kul och mycket inspirerande att det gick bra för Anton
Vilstrup i Juniorlandslaget mot Polen.

Det har paratas mycket om tur och otur det senaste. Till
viss del så är det självklart så att det jämnar ut sig i längden. Samtidigt så får man inte lura sig på klyschan. Otur och tur förtjänar man och då menar jag åt båda hållen…Tillskriva slumpen för stor betydelse är rent förödande. Då kommer man inte att inse det som faktiskt ligger bakom.

Upplevs man ha mycket otur så finns det en anledning i
förberedelse, agerande och attityd.

Detta är vår uppgift som tränare att analysera och påvisa
för spelare för att kunna utvecklas.

I förberedelser ingår mycket, både kollektivt och
individuellt. Här vinner man många jämna matcher om professionalismen och attityden är på plats.

Ett exempel är scouting av motståndare. Som tränare måste
man klara av att förbereda nästa match men även matchen därefter. Spelaren ska bara ha fokus på nästa match.

I staben är allt som vanligt, mycket energi hämtar vi från
varandra, spelare och ledare skall sägas.

Kjell-Brunos entré till träningen är alltid sig lik. Han kommer med två smällar. Den första är mer dov, det är den när han kör in med sin moppe ”Tuben” i dörren till vårt tränaromklädningsrum i tre km/tim. Han kommer
inte upp i högre fart men har heller inte lärt sig att bromsa. Den andra smällen är mycket kraftigare, den är när han med full fart av tvärstoppet kör huvud och hjälm i dörren. Då vet man att han är på gång…suck.

Hälsningsfrasen kommer som alltid:
-       Tjeeeeeeeenare grabbar!! Här kommer Kjell-Bruno, er frälsare i nöden!!
-       Ska vi utveckla eller avveckla idag? Jag klarar båda, dock bäst på det sista!!

Något som har ändrats på sista tiden är även att Xheladin Brahimi byter om hos oss. Då har Kjell-Bruno
börjat att sabotera för oss andra med att klippa sönder kalsonger (Han rör dock inte Stefans, han
fick eksem på hela händerna första gången han gjorde det), knyta ihop skor,
gömma Stefans gördel, kleta schampo på Peters glasögon, göra enmanstält av
Stefans T-shirt och mycket mer. Strumpor är det ingen som längre har några kvar, de har Kjell-Bruno som bekant redan rensat.

Men, problemet är att han skyller allt på den stackars Xheladin, som självklart blir jätteledsen. Xheladin som är från
Kosovo undra ju såklart om detta är vanligt svenskt beteende.

Vi har ställt Kjell-Bruno mot väggen en gång, men då tog han på sig hjälmen bak- och fram och började oavbrutet gastade samtidigt som han klappade med händerna:-
- Jag vet inget och jag hör inte vad ni säger! Jag vet inget och jag hör inte vad ni säger!

Ja som ni förstår så är det fullt tjôt… Åh,vad kommer sakna detta när man en dag ger upp…

Det finns mycket bra att berätta om Peter Larsson, som tex, …………,
öh…………….., öh……………, öh……………… Jo han brukar komma med smakprover från Estrella, chips och nötter till oss tränare. Det är trevligt och bra. Vi brukar dela broderligt, men alla nötter får jag behålla själv, Stefan äter inte nötter.

Han är inte kannibal…

Nu kör vi!!!

Hälsningar

Professor Lindgren

Kjell-Bruno