och så levde de lyckliga i alla sina dagar…

Snipp, snapp, snut, så var den här sagan slut!

Så otroligt sköönt att vi efter fyra år fick behålla vår div 1 status. Så här nöjd har jag aldrig varit som tränare. Nog har man ställts inför utmaningar, men den vi visste vi stod inför detta år, var i grymmaste laget. Tillsammans med spelarna så har vi gjort det mycket bra.

Ledarskapet ställs på stora prov då varje vecka handlar om överlevnad och det är mycket motflyt.

Nu känns det bra och rätt att gå vidare. Ser fram mot mitt nya uppdrag i IFK Falköping, ett fantastiskt lovande lag att få jobba med och en kompetent ledarstab samt en fin och mycket välorganiserad förening.

Kommer dock att sakna ledarstaben och spelarna i SAIK. Men var sak har sin tid och jag önskat alla ett innerligt Lycka Till!

Det är livsfarligt att nämna några vid namn när man avtackar, för det är lätt att man missar någon men jag tar risken…

Spelarna utelämnar jag här, men vi har en så bra dialog och Ni vet att jag älskar Er!

Vill också rikta ett stort tack till två av våra största supporters, Morgan och Ramona Thorsell, vilka underbart trevliga människor!

Tänkte dock göra en summering av övriga runt laget.

Vi börjar med Mats Karlsson och Janne Lundh både är så lojala och har varit till stor nytta för oss. Smålänningen, Mats har ju allt och är så, det enda han saknar är ”R”. Som alla andra stackars smålänningar så kan han inte säga ”R”.

- Gymt ba jobbat gabba, som han brukar säga… Det kommer jag att sakna och mycket annat med Mats…

Jannes stora intresse förutom är som bekant rävjakt. Han är rent livsfarlig nu för sin omgivning när han kör dubbelpipigt… Men vi är smått oroade nu när han pratar om att börja med vildsvin. Särskilt Stefan som värnar om sitt ursprung. Kommer att sakna Jannes helt sanslöst dåliga historier och sitt stora engagemang.

Sadettin ”Super-Turken Özdes kan man inte utelämna. Vilken härlig Turk! Han ställer alltid upp. Har många minnen, men det som jag kommer ihåg mest är när han drar fram en karta över Istanbul när vi är stressade och kört fel i Göteborg mitt i rusningstrafiken på väg att scouta blivande motståndare.

-  Lugn, Lindgren! Den kartan funkar överallt, säger Sadettin och lägger upp det smajlet, bara han har…

Det fanns där ett kort ögonblick, det kunde ha blivet en Turk mindre på jordens yta…

Kommer att sakna den alltid positive Sadettin!

Våra busschaufförer Mikael Hellberg och Håkan Holm, ja vad ska man säga…? Det måste vara ett otroligt sammanträffande att känna två personer som båda vunnit sina körkort på lotteri. Men samtidigt är det fantastiskt att båda två fortfarande står upp efter all skit de fått stå ut med… med tanke på att Stefan sitter bakom dem när de kör så är det både skitsnack och annan skit…

Till deras försvar kan sägas att de har utvecklats. Håkan har faktiskt börja hitta runt i rondellerna och kör inte bara rakt över längre och det är positivt. Mikael var tyst i totalt 10 min senaste skåneresan, det är personligt rekord, då det tidigare löd på 4 min …

Det värsta är att både Håkan och Micke vet att jag kommer att sakna dem ändå…

Nu har vi kommit till Kjell-Bruno Espefjäll (Fd. Claes Espefält). Hans entré lär man väl aldrig glömma. Första gången han byter om och tar sina strumpor och bara smackar upp dom på väggen, ca 5 cm på var sida om Stefans huvud.

Båda strumporna sitter kvar som klistrade och Kjell-Bruno bara konstaterande säger…

-När strumporna ramlar ner ber jag dig att lämna tillbaka dom till mig, för då är de klara att använda igen…

Det tog en vecka innan Stefan stängde munnen igen.

Det vi då inte visste var att alla strumpor försvann, Kjell-Bruno systematiskt rensade allt.

Finns så många historier så det går inte att återge.

Kjell-Bruno har även gett den mindre goda kroppsdoften ett ansikte.

Kommer att sakna Kjell-Bruno och hans bäste vän ”Tuben” (Mopeden) samt hans hjälm med världens mest putsade visir.

Stackars Xhaldin Brahimi som varit med Kjell-Bruno har fått stå ut med allt för mycket. Hans klädkonto har ökat med 2000 %. Kjell-Bruno gömmer kläder, det händer på många ställen. Men skillnaden här är att Kjell-Bruno aldrig lämnar tillbaks dem, de bara försvinner. Kjell-Bruno stjäl dock inte, utan han börjar bli senil och glömmer helt enkelt vart han gömt dom.

Xhaldin vill vara kvar i SAIK näst år, men frågan är om han har råd att köpa nya kläder…

Kommer att sakna Xhaldin och hans sköna temperament!

Nu har turen kommit till Peter. Han har en naturlig förklaring till sitt tillkortakommande då han är en gammal målvakt. Så man kan säga att Peter är dum på riktigt.

Peter ska nu bli handlare i Kvänum och det passar utmärkt då han är så fruktansvärt lik ”Sjökvisten” i Åsa-Nisse filmerna.

- Får det lov att vara lite brölloppskonfekt…? Den kommentaren kommer att möte de stackars invånarna i Kvänum framöver.

Det man kommer ihåg av Peter är att han inte säger så mycket, när han väl gör det så säger han emot. Peter tycker inte så mycket, men när han gör det så tycker han tvärt om…

Kommer att sakna Peter, det får bli många avstickare till till handlaren i Kvänum när jag är ute på allehanda resor i tjänsten.

Sist men inte minst Stefan… Trodde inte det fanns någon jag kunde dela min sjuka humor med, men det gjorde det visst. Seriösa diskussioner som har haft en mycket hög nivå, vågar jag påstå, om träningsupplägg, laguttagningar, taktiska upplägg utifrån vilket motstånd vi möter i nästa match, individuell spelarutveckling m.m. Allt detta kan bara på en sekund bara bryta ihop en hysterisk skrattsalva för att sedan komma upp på seriös nivå igen.

Har nog pratat mer med Stefan än med min egen fru de senaste fyra åren. Så är det att leva ihop med en fotbollsidiot. Om ett samarbete kan fungera bättre, så vill jag se det först…

Men det är lite synd om Stefan som ofta förväxlas med andra kändisar, så som ”Svullo” och Pavarotti. Senast nu i Borås, så trodde en journalist att han var Leif Gw Persson… Det är klart inte så roligt.

Stefans pappa Bengt har besökt oss många gånger, alltid lika trevligt. Men han har erkänt att han var på väg att stoppa tillbaka Steff när han kom ut. Han insåg redan då vart det var på väg…

En tid efter det kom ut att Steff var på väg att skriva en bok ”100 sätt att ta över sitt hem” så hade han ett tag ”Skeppshult” tatuerat i pannan. Vi undrade varför, men Steff mörkade. Men sen kom det fram att Ann-Catrin (Stefans fru), råkat träffa honom med en gjutjärnspanna…

Detta är den sista bloggen från den här tränartrojkan. Nu ser vi fram emot att spela avslappnat mot ÖIS. Efter vår vinst mot dem i premiären så haglade det mindre begåvade nedsättande uttalanden från ÖIS-lägret i allehanda tidningar. Så att vi kommer vara tända råder det inget tvivel om.

Efter matchen så ska vi unna oss en riktig fest!

Spela inte som du vill – utan som du kan!

Professor Lindgren